2012-02-21

Hon drog in den kalla luften i lungorna, kände iskylan som en rysning i hela kroppen innan hon fortsatte vägen fram. Hon gick förbi hus där hon föreställde sig att bara lyckliga människor kunde bo, gick förbi lägenhetsfönstet som utstrålade olycka och ensamhet. Inga gardiner, en man som stirrade rakt ut i ingenting och såg så tom ut att hennes hjärta ville sprängas.

Hon hade sett den där blicken så många gånger förr, hos sig själv, i sin spegelbild. Som om inget spelade någon roll mera, som om livet hafe kommit ikapp och ruskat om henne, meddelat att det inte blir bättre än såhär.

Trackback
RSS 2.0